Hade tva svenskar pa jobbet idag och de var sa himla trevliga att jag började längta hem. Massor. Men jag antar att det bara är illusioner. Men det är svart att lata bli att längta och drömma om hur livet hade sett ut i Sverige.
Men en mycket klok vän sa till mig när jag var i Sverige senast att det bara är materiella saker. Stor lägenhet tex, vi bor som sagt pa 30 kvm och för vad vi betalar i hyra kan vi fa en 80 kvm i centrala Göteborg typ.
Men nu handlar det inte om det materiella längre utan om folks jävla pissattityd. Männen som var pa jobbet talade bla om hierarkin som härskar här. Det ar oerhört pafrestande om man kommer fran Sverige, att behöva huka under överheten. Alla mina franska vänner säger "men plugga da, sa blir du chef och da kan du trycka ner andra". Sa tänker dem här nere, men vad i HELVETE förandras? Ingenting! Kanske för mig, men inte ens det, för jag har ingen lust att leva i en sadan "ambiance".
Det här gar snart över.
Hade iallafall en UNDERBAR lunch med Pauline hier. Vi käkade pa Tribeca (vart stammisställe) drack vin och rökte (ja!).
